Ja i alla fall i det här huset. Vide har nämligen bestämt sig för att gå upp vid halv fem/fem på mornarna. Vi var väl lite bortskämda tidigare när hon bara föll in i våra rutiner, gick och la sig tidigt och vaknade inte för ens sju. Då kändes det helt okej att sitta uppe och sy fram till tolv på nätterna. Men när snorpan ska upp vit fem blir det lite knökigt. En sak hade det ju varit om hon som hela tider fram till morgonkvisten. Men jag är ju uppe med henne i alla fall två gånger mellan tolv och fem.
Sen har jag kommit in i det här "andrabarns- tänket" att äsch det är bara en fas. För det är det ju oftast. Med barn nummer ett trodde man ju att man aldrig någonsin skulle få sova igen men nu vet man att den tiden kommer tillbaka. Och man kan sitta uppe liiiite till och sy.
När annars ska jag sy då förresten? Vi har fortfarande semester alla tillsammans så sover Lillasyster är det ju egentidsdags för Storebror.
Men jag vet att det blir bra tillslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar