Jag tänker inte göra det nu heller mer än lite kort.
Strejk. Inställt flyg. Buss till hotell. Sena natten. Ont i magen. Blöjkris. Blöjhandling på femton min. Snor. Snor. Bajs. Bajs. Bajs. "Alltså mamma jag bara bajsar idag". Kräk. Kräk på Varg. Inte ett flyg. Två flyg. Mellanlandning. Bajs. Kräk. Bajs. Inga fombyten. Inget bagage. Kräk på mamma. Sista flygresan. Bajs. Inget babage. Jasså ingen barnvagn heller. Kräk på pappa. Håll inte Vide. "Rör inte bebisen hon kan bli sjuk oxå". "Nej knga pussar heller". Juste, fästena till bilbarnstolen ligger i bagaget. Vi chansar. Trött bebis. Skrikig bebis. Bilkö hela vägen hem. Kräklukt. Varmt. Aldrig känt mig så smutsig. Äntligen hemma. Dusch för samtliga. Halvdöda i soffan.
Bagage och barnvagn dök upp tre dagar senare.
Jäkla sas.
Idag har de gjort det igen. På vår resa till Stavanger med tvungen mellanlandning i oslo måste man tulla om bagaget och vagnen dyker aldrig upp. Alltså. Känslan när man ser på klockan att stavflug går om en halvtimme och allt man har fått upp från vagnpåsen på bagagebandet vart en keps som bara råkat åka med. Vafan!
Vagnen är i två delar i påsen. Och allt jag fick upp från den var en keps?! Detta bådar inte gott.
Jäkla sas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar