Alldeles för sällan.

Vad vi behövde en kväll i soffan! Med en film som var så skit att man garvade åt den. "Fnatus" som Aimar säger. Med en flaska rött, lite chips, lite choklad. Med tända ljus. Att få prata. Att planera. Att skratta. Att komma överens. 

Träning.

Hur ska jag få till det egentligen? Är så taggad på att träna ordentligt nu men tiden finns inte riktigt där. Idag var jag och Aimar nere och bouldrade på förmiddagen medan Vide sov i vagnen. Funkade skitbra. Och klättring är väl ändå sjukt bra träning? Det måste det vara om man ser på de som är där. Tänk om man såg ut så alltså. 

Löpningen är det ju dags att sätta igång med igen. Jag har inte sprungit på superlänge nu så det känns som att man ligger på noll igen. Gaah. Nu är det en månad kvar till lidingöloppet så jag måste börja få in några timmar i spåret. Tänker mig två gånger i veckan? Kan det gå? Hoppas. Jag tar mig runt ändå. 

Ommöblerat.

Ja det blev en spontan ommöblering idag. Skönt. Tror det kan ha blivit bra. Aimar har sagt flera gånger hur bra han tyckte det blev så då är väl det ett bra betyg. Vide fick en mindre byrå. Bäst att passa på nu tänker jag innan hon kan bestämma själv. Haha. 

Flygflygflyg.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva om vår hemresa från Belgien aka den värsta flygresan ever, men tiden har inte riktigt funnits till. 

Jag tänker inte göra det nu heller mer än lite kort. 

Strejk. Inställt flyg. Buss till hotell. Sena natten. Ont i magen. Blöjkris. Blöjhandling på femton min. Snor. Snor. Bajs. Bajs. Bajs. "Alltså mamma jag bara bajsar idag". Kräk. Kräk på Varg. Inte ett flyg. Två flyg. Mellanlandning. Bajs. Kräk. Bajs. Inga fombyten. Inget bagage. Kräk på mamma. Sista flygresan. Bajs. Inget babage. Jasså ingen barnvagn heller. Kräk på pappa. Håll inte Vide. "Rör inte bebisen hon kan bli sjuk oxå". "Nej knga pussar heller". Juste, fästena till bilbarnstolen ligger i bagaget. Vi chansar. Trött bebis. Skrikig bebis. Bilkö hela vägen hem. Kräklukt. Varmt. Aldrig känt mig så smutsig. Äntligen hemma. Dusch för samtliga. Halvdöda i soffan. 

Bagage och barnvagn dök upp tre dagar senare. 

Jäkla sas. 

Idag har de gjort det igen. På vår resa till Stavanger med tvungen mellanlandning i oslo måste man tulla om bagaget och vagnen dyker aldrig upp. Alltså. Känslan när man ser på klockan att stavflug går om en halvtimme och allt man har fått upp från vagnpåsen på bagagebandet vart en keps som bara råkat åka med. Vafan! 

Vagnen är i två delar i påsen. Och allt jag fick upp från den var en keps?! Detta bådar inte gott. 

Jäkla sas. 

Förskolan.

När vi i måndags äntligen skulle bege oss till förskolan, efter nio lediga veckor tillsammans. Vi var bra redo för det båda två. I hallen när vi skulle ta på skorna hann jag tänka hur skönt det skulle bli med bara Vide hemma på dagarna. 

Varg fick tokryck och sprang fram och tillbaka i hallen och sprattlade med hela kroppen och jag frågade vad det var han höll på med. 

"Jag skakar ut pirret i magen mamma" svarade han då. Min lilla förståndiga prins med så mycket humor. 

Lämningen gick super och den enda som  fick klump i magen var nog mamman. När jag kom ut från förskolan tänkte jag vad tusan ska jag nu hitta på på dagarna? 

Men påhittig som jag är löste sig det ganska så snabbt hemma. 

Vide sov som en stock i vagnen, säkert lättad över att slippa höra storebrors skrik hela tiden. Och jag la upp fötterna på soffan och virkade på filten som Vide skulle haft som sommarfilt. Den kanske är varm i höst oxå? 

Jag älska mina barn så det gör ont. Men så glad jag är över att ha herr V på världens bästa förskola. Där han trivs och de känner honom så bra. Att man i lugn och ro kan lämna honom där och sen bara kunna slappna av på dagen utan att behöva tänka på hur han har det. Jag vet att han har det helt suveränt! 

Årets första strandhäng.

Helt otroligt att det tog ända fram till augusti med att få hänga lite på stranden den sommar. 

Vädret har varit bra hela sommaren, jag klagar inte. Med två småbarn hemma gör det inte så mycket om det är lite svalare i luften. Men det är aningens jobbigt att vara ute med en bebis i barnvagn när det spöregnar. Hade hon varit lite äldre och kunnat ha regnkläder på hade det inte varit några problem. 

Men. I måndags fick vi äntligen tummen ut och tog oss till Långsjön. Väldigt smidigt hemifrån oss. Bara att hoppa på bussen och åka till slutstation. Perfa. 

Väl där skulle ju Varg absolut inte bada. Bara gräva och gräva. Han vägrade till och med att ta av sig strumporna och skorna. Men tog sig hela tiden lite längre ut. Så tillslut var han ju helblöt och då äntligen åkte kläderna av och han sa "kom så badar vi" och efter det fanns det inget stopp. Han badade tills läpparna var blå och han vara kunde huttra fram ett "jag vill bada mer". Så härligt vi ha de det. Den där sista sommardagen (?!) 

När moster här om dan hällde vatten i håret på Varg.

Vänder han sig om med en besviken min och frågar "Vad gör du med mina nya fina hår?! Du häller vatten på det? Tycker du inte det är underbart mina nya fina hår?" 

Alltså den där ungen!

Älskar!!!

Bordet.

Ni vet när man gör ett bord. Man snor en lastpall, målar den. Man köper hjul och skruvar fast. Man gjuter en betongskiva för att ha som bordsskiva. Sen är man fett nöjd. Tills stora ungen man har hemma hittar en spritpenna och bestämmer sig för att måla på betongskivan. 

Fan vad man bara tappar gnistan. Fy tusan vad billig han är då. 

På måndag börjar föris...

Gent.

Igår tog vi bilen och åkte in till närmaste staden. Gent. Men hallå vilken fin stad! Det fanns något att se på överallt. Staden  bildades på 900-talet och har en kanal som rinner genom den. Husen är byggda inprincip på vattnet, "precis som Venedig!! Fast finare" sa Aimar som varit där. Verkligen fantastiskt. Och de små husen, alltså de är så små att man tror de bara går på sniskan där inne för att ta sig runt. 

En stad jag lätt skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till, utan mjölkstopp, utan barn, med ett kontanter ist för visa. 

Paus vid vattnet för att inta den obligatoriska belgiska våfflan. 

Kolla det lilla blå där mellan de två stora. Som inte alls var så stora.. 

Självklart fanns en gamal borg och vi gick in för att hitta Gargamel. 

Fick lite assassins creed feeling så nu måste vi hem och spela klart! 

Belgien.

Idag åkte vi till Nederländerna. 

Glöm aldrig att ha snacks med till barnen. Aldrig någonsin. Inte ens på restaurang. 

Nuf said. 

Nätter blir snabbt dagar.

Ja i alla fall i det här huset. Vide har nämligen bestämt sig för att gå upp vid halv fem/fem på mornarna. Vi var väl lite bortskämda tidigare när hon bara föll in i våra rutiner, gick och la sig tidigt och vaknade inte för ens sju. Då kändes det helt okej att sitta uppe och sy fram till tolv på nätterna. Men när snorpan ska upp vit fem blir det lite knökigt. En sak hade det ju varit om hon som hela tider fram till morgonkvisten. Men jag är ju uppe med henne i alla fall två gånger mellan tolv och fem. 

Sen har jag kommit in i det här "andrabarns- tänket" att äsch det är bara en fas. För det är det ju oftast. Med barn nummer ett trodde man ju att man aldrig någonsin skulle få sova igen men nu vet man att den tiden kommer tillbaka. Och man kan sitta uppe liiiite till och sy. 

När annars ska jag sy då förresten? Vi har fortfarande semester alla tillsammans så sover Lillasyster är det ju egentidsdags för Storebror. 

Men jag vet att det blir bra tillslut. 

Det här med träning.

Jag hade från början en plan om att jag skulle klara lidingötjejlopp på under en timme. Jag startade ett runkeeper träningsschema som jag följde slaviskt. Det gick väldigt bra. Resultaten kom. Men sen. No more. Det blev så jäkla tråkigt att springa. Jag hade nästan ingen ork och på det råkade jag oxå nollställa mitt tränkngsprogram. Så typiskt. 

Nu har jag tagit paus i löpningen. Jag måste få igång lite styrketräning för att det ska kännas bra igen tror jag. 

Jag funderar oxå på att strunta i det här med under timmen. Jag vet att jag kan springa milen. Jag har gjort det. Jag kanske bara ska satsa på att komma runt och vara nöjd med det. Fram till loppet får hade jag tänkt att jag skulle komma ut och springa kanske två gånger i veckan och kanske få till ett styrketränkngspass oxå. Men det får allt bli efter Belgien och när Varg börjar på föris igen. Innan dess känns det som att jag varken får eller har tid att komma iväg och träna. Blä. 

Senaste till hemmet.

Igår var jag och blocketfyndade. Hämtade hem denna pärla från Enskede till oss. 

Jag är så nöjd! Nu ska vi bara få tapetserat i Vides rum sen kan man börja fixa där på allvar. Vi ligger lite efter på den fronten men jag kan inte vänta längre nu! Blir tokig om vi inte får ordning på det där rummet nu rätt snart. 

På bokhyllan hänger oxå klänningen jag sydde till Vide. Eller den gula ska hon ha nu på bröllopet i helgen. Den blå sydde jag i en stor storlek så den kan hon ha nör hon blir lite äldre. Klänningar sitter alltid bättre på lite större barn. Men det är så kul att sy dem så jag kan inte hålla mig, Vide har redan fler klänningar än jag har.