Det var ett tag sen.

Denna vecka är helt ensam hemma. Det är ju för sorgligt detta.. Kanske lite skönt, men jag har ännu inte riktigt kommit in i det. På morgnarna går det ju bra. Lugn och ro och man kan sminka sig utan en liten parvel som ska bli buren och dra i mascaraborsten.
Det är det där med att komma hem till en tom lägenhet, laga middag, äta, och gå och lägga sig alldeles själv som inte är lika lätt att vänja sig vid.
Jag har ju sovit hur bra som helst måste jag säga, förutom i natt då jag vaknade av att min ljusslinga föll i golvet och gick sönder. Annars inga problem, helt stilla och har knappt rört mig.
Japp, det kommer nog bli bra detta, det gäller bara att hålla igång hela tiden. man får inte sätta sig på soffan och dega ihop. Då försvinner hela kvällen.
Tänk så mycket saker jag har chansen att hinna med nu när jag är ensam, igår åkte jag till exempel och storhandlade bara för att jag kunde. Jag var ute och sprang när solen fortfarande var uppe, bara för att jag kunde och jag åt micrad mat till middag, bara för att jag är för lat att laga bara till mig själv.
Ja, det finns många saker som är bra med att vara ensam, men jag kan tänka på hundra saker som gör det bra att vara tillsammans. Jag saknar mina killar!