Från en sådan nedrig dag igår då jag vaknade med ögon tunga som sten, dimman låg tjock utanför fönstret, allt gick fel och det bara bråkades och retades hela dagen. Den slutade sen med världens utbrott då jag bestämde mig för att inte tåla något mer retande eller kastande av leksaker. Reglerna var enkla: jag tog en leksak för varje gång det retades eller V inte skötte sig.
Tre saker tog jag sen gick det inte att hålla fasaden uppe för min lilla gosse som bröt ihop totalt. Han grät och grät och grät. Trots att jag berättade flera gånger att sakerna sover i skåpet och han skulle få tillbaka dem imorgon. Han grät sig till sömns stackarn och hade såna där gråtsuckar flera gånger i sömnen. Åh! Jag kände mig som världens sämsta mamma. Han skulle aldrig mer vilja prata med mig. Jag hade förstört honom för alltid.
MEN!
Kan det vara så att det gav resultat över natten eller var det att solen kom tillbaka och värmde oss igen, som var lösningen på problemet?
Vilket fall som helst har denna dagen varit helt fantastisk.
Tänk att jag har de två finaste, goaste ungarna som finns. Friska, glada, hela, rena, (nästan, ena somnade med fisksoppa på tröjan) snälla och roliga. Idag har Varg på eget bevåg städat, hjälpt till att handla och som vanligt varit världens gulligaste och bästa storebror till sin lillasyster.
Vi var på BVC och han var lugn och lekte själv hela tiden. Lite koll var han dock tvungen att ha när doktorn skulle lyssna med stetoskopet på lillasyster. Då berättade han hur hjärtat lät. ❤️
Det regnade när vi var klara och vi var tvungna att gå hem. Vide skrek i vagnen men, somnade efter tio meter så jag tänkte att vi går hem och hämtar regnskydd, upp och ner och ut, båda barnen sköter sig exemplariskt på sitt sätt.
Solen kom tillbaka.
Skön promenad.
Glad storebror.
Nöjd lillasyster.
Lycklig mamma.
Alltså livet, hur bra kan det bli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar