Och så har vi de där dagarna..

När allt bara flyter på.

 Från en sådan nedrig dag igår då jag vaknade med ögon tunga som sten, dimman låg tjock utanför fönstret, allt gick fel och det bara bråkades och retades hela dagen. Den slutade sen med världens utbrott då jag bestämde mig för att inte tåla något mer retande eller kastande av leksaker. Reglerna var enkla: jag tog en leksak för varje gång det retades eller V inte skötte sig. 

Tre saker tog jag sen gick det inte att hålla fasaden uppe för min lilla gosse som bröt ihop totalt. Han grät och grät och grät. Trots att jag berättade flera gånger att sakerna sover i skåpet och han skulle få tillbaka dem imorgon. Han grät sig till sömns stackarn och hade såna där gråtsuckar flera gånger i sömnen. Åh! Jag kände mig som världens sämsta mamma. Han skulle aldrig mer vilja prata med mig. Jag hade förstört honom för alltid. 

MEN! 

Kan det vara så att det gav resultat över natten eller var det att solen kom tillbaka och värmde oss igen, som var lösningen på problemet? 

Vilket fall som helst har denna dagen varit helt fantastisk. 

Tänk att jag har de två finaste, goaste ungarna som finns. Friska, glada, hela, rena, (nästan, ena somnade med fisksoppa på tröjan) snälla och roliga. Idag har Varg på eget bevåg städat, hjälpt till att handla och som vanligt varit världens gulligaste och bästa storebror till sin lillasyster. 

Vi var på BVC och han var lugn och lekte själv hela tiden. Lite koll var han dock tvungen att ha när doktorn skulle lyssna med stetoskopet på lillasyster. Då berättade han hur hjärtat lät. ❤️

Det regnade när vi var klara och vi var tvungna att gå hem. Vide skrek i vagnen men, somnade efter tio meter så jag tänkte att vi går hem och hämtar regnskydd, upp och ner och ut, båda barnen sköter sig exemplariskt på sitt sätt. 

Solen kom tillbaka. 

Skön promenad. 

Glad storebror. 

Nöjd lillasyster. 

Lycklig mamma. 

Alltså livet, hur bra kan det bli? 

Utmaning.

Ja jag har faktiskt startat en utmaning med mig själv. Jag som verkligen lärde mig att hata squats efter förra utmaningen. Men jag har hoppat på en ny. En plankautmaning. Platt skare bli. Haha. Vi får väl se. Kan kanske behöva sluta upp med kanelbullar oxå. Som Aimar sa här om dagen "cinnamon rolls built this body." Nu har han satt en gräns att endast äta sånt till helgen och jag behöver oxå något sånt. Vi får se om det håller. 

Sen kanske V kan ta och hålla sig frisk ett tag så att man kommer ut på en daglig promenad, Vafasen ungen är ju sjuk och vägrar gå ut hela tin. Och Aimar bara jobbar. Måste få ihop detta på ngt sätt. Gaah. 

Men men nu kör vi. Detta är upplägget: 

Och jag är faktiskt redan på dag sju. 

Sen till en undring. Säg att man är ganska så taggad på ett visst cykellopp. Vart får man en lagom bra cykel ifrån? Helst billig. Helst inga pengar alls. Kanske typ ett lån? Vart? 

Brunch med världens bästa.

Och två små vildingar. Ja Vide är ju inte så vild än, mer bestämd på att hon minsan inte vill sova på dagarna. Nu varken om man lägger ner henne eller går och bär. Så ja då får hon väl ligga och vara vaken då. Varg har har gjort det mesta han inte får. Jagat katten, grävt i jorden i blomkrukorna, lekt att prydnadsstenarna vad guld, gått runt och skrikigt, dragit upp chiliskott och slagit mina kompisar. Gaah! Man får ju skämmas! Annars var det hur trevligt och underbart som helst. Nästa gång ska jag nog se till att vara barnfri ändå. Kanske får de vara med om någon liten kompis ska komma. 

Härligt besked om att vi ska få ett litet tillskott i vårt handbollsgäng fick jag oxå. Tänk va! Vad ett gäng gamla handbollsbrudar kan producera. Haha. På tre år har vi fått till nio små nya kompisar. :) 

Underbart mamma!

Ja det utbrister Varg på väg till dagis idag. 

"Underbart mamma, solen. Plocka blommor". Ja visst lille vän. Det ska vi göra. Och lilla Vide är på strålande humör hon oxå idag. Att det kan bli en sådan bra dag av en otroligt jobbig natt med en unge som skriker och inte vill sova och väcker den stora som vill höra saga och sen snurrar runt i en extra timme fram till klockan tre. 

Nog är vi trötta idag men med glada barn kommer glad mamma. 

Är det inte den ena..

Så är det den andra. Eller? 

Ja jag sitter i allafall på sjukhuset nu med Vide. Den där rackarns hostan. Hon hostar så hon nästan blir blå. Sen kräks hon massa slem. Hoppas på att få med mig en inhalator hem så vi får det lite lättare. Stackarn. 

Jag smälter..

När han kommer fram, ger lillasyster en jättekram och säger "storebror tycker om bebisen". 

Mammahjärtat. 

Bakslag.

Vi som hoppades, önskade och verkligen trodde att han skulle bli frisk nu. Mammas lilla prins. Idag blev han sämre igen. Och de sa till oss att åka in till akuten med honom. Tur var väl det för efter en lungröntgen visade det sig att han fått dubbelsidig lunginflammation. Fy stackars. 

En ny kur med penicillin skrev de ut. Jordgubbssmak. "Den ska vara god" sa de. 

Varför är det inte jordgubbssmak på all penicillin då?! 

Varför fick vi den andra skitsmakspenicillinen tidigare? 

Tre dagar med onödigt penicillinintag. Stackars lilla kille. 

Men nu! NU ska allt bli bra! Nu MÅSTE allt bli bra! 

Kom igen, work with me.

Mocka/citron. Låter det som en bra smakkombo? Lite sisådär skulle jag säga. Blä säger Varg. Inte bara blä, det är en miljard gånger värre än blä. Blä är århundradets underdrift. Blä får det att verka gott i jämförelse med vad som verkligen sägs. 

Är det inte så att bakterierna bli resistenta om man inte tar sin penicillinkur ordentligt? Är det inte så att man fruktar att folk kommer dö av vanliga skavsår om några år för att folk inte äter sin medicin ordentligt? 

Hur jävla svårt kan det vara att tillsätta lite hederlig gamal jordgubbssmak då?! 

Mocka/citron vilket jäkla påhitt. 

Må den som kom på mocka/citronkombon drabbas av infekterade skavsår. 

"Jag är så fuk så fuk mamma."

Ja det är du min lilla vän, mamma tycker så otroligt synd om dig. 

Nio dagar med feber. 

Nio dagar! 

I onsdags var jag på vårdcentralen med honom, "Håll ut, det är det som går nu". 

Vi gick hem igen och kämpade på. 

Feber feber feber. 

Han har legat på soffan i nio dagar. Vi har sett säsong ett och två av 'Larva' fyrtioelva gånger. Jag har blandat tusen glas saft, för att få hälla ut 998 stycken.  Vi har betalat dyra pengar för vattenmeloner som är väldigt svåra att få tag på så här års. Medicin i rumpan. Temp i örat. Gegg i ögat. 

När tempen i dag visade 39 grader igen orkade jag inte mer. Efter bokad tid på akuten sitter han här i soffan igen, min prins. 

Tio dagars penicillinkur. 

Äntligen. (Får man känna så) ja. För äntligen ska han få bli frisk. Han ska få skratta, busa, springa, vägra att gå och lägga sig, bråka om påklädning, kramas pussas och mysas, jaga spöken och leka monster, bygga lego och köra fordon och trilskas med tandborstningen. Vad jag längtar tills allt är bra igen. 

Älskade unge vad jag saknar riktiga dig.