Lång dag.

Väldigt lång dag. 

På jobbet redan 6.20 och inte hemma för ens 18.00. Ute alla raste. Möten planeringar och möten. Men kul. Som alltid väldigt kul. Jag hann oxå med att gå och ge blod innan det var dags för ännu ett möte. Det var på håret att jag fick. Tydligen har jag väldigt lågt blodvärde. Alltid. Inte bara när jag är gravid. Men jag hade kommit upp i 125 idag så jag vart godkänd. 

Nu plocka iordning inför morgondagen. Det är lämning som gäller. Min första sedan Lilla v började föris. Spännande. Hoppas på låg stressfaktor och inga tårar. 

Sjukt bra dag i övrigt.

Fasen vilket härligt ställe jag jobbar på! Inte tråkigt en sekund. Älsk på den! Behöver inte säga mer. Over and out! 

Vad händer?!

Att efter hamburger och ölmiddag, släpa sig ut i spåret för att ändå få Fredagsfysen gjord och då gör det på snabbast tid någonsin. Vad är detta?! Pers på pers. Det går bra nu!

 Inget att rekommendera dock, att äta hamburgare med pommes till middag innan ett löppass. Hade dock bra tryck i början. Men det var bra nära att hamburgaren kom upp igen på slutet. Fasen. Man undrar ju hur bra detta känts utan fetingmiddagen innan loppet. Men nöjd med detta måste man ju vara! 

Lite nöjd kan man vara eller?

När man efter nästan två veckors uppehåll i löpningen ändå masar sig ut och får ihop en någorlunda runda och det visar sig att man sprungit snabbaste 7km någonsin! Woop! 

Från krypare till springare.

Det är inte klokt det här med små barn. När Vide för två veckor sedan började på förskolan så var hon så liten tyckte jag. Kommer jag väl alltid tycka kanske och hon är ju faktiskt väldigt liten i växten. Men man ska inte låta sig luras av det. Denna busunge alltså! Mitt lilla gryn. 

På fredagen efter hennes första vecka på förskolan tog hon sina första steg. Vilade sedan några dagar till i helgen då allt bara släppte. Nu springer hon fram här hemma och är gladare och nöjdare än någonsin! Mamman oxå såklart. Denna lilla skorpa som har varit så liten och känts som att hon aldrig ska börja gå hade det minsan i sig i alla fall! Tjoff! Från krypare till springare på bara nån vecka! 

Nu blir det åka av! :) 

Glömt lösenord och utdragen tand.

Ja det var ett tag sen. Bara för jag glömt bort lösenordet till bloggen. Typiskt. Varför ska man ens byta för? Nu har jag kunnat logga in igen så hoppas jag inte blir utloggad och glömmer lösenordet oxå bästa gång. Sämst jag är. 

En annan grej jag oxå är sämst på är att gå till tandläkaren. Eller jag går ju dit. Men jag har tidigare blivit tillsagd att jag ska dra ut en av mina visdomständer men jag har bara vägrat. Jag har haft ångest över detta sedan dess. Alltså flera år. Och i år kan jag avslöja att ett av mina nyårslöften är att "ta hand om mig bättre" alltså gå till tandläkaren om det är något, kolla upp mina födelsemärken och så vidare. Jag är så sjukt dålig på det och går hellre och blir arg och irriterad när tex A tjatar att jag ska gå till läkaren eller när en tand värker. Men nu över påsk och oxå igen denna veckan har jag haft sjukt ont i tanden. Nu bara stod jag inte ut längre. Jag tar ju aldrig värktabletter och när jag nu var tvungen att göra det flera dagar med tanden och heller inte kunde äta eller bita ihop ordentligt då fick det räcka. När jag ringde tandläkaren sa de att de aldrig drar ut en tand på en gång bara sådär. Så jag hade verkligen förberett mig på att jag skulle få en undersökning och sen få boka en ny tid för utdragning av tanden. Men redan när jag kom dit började receptionisten prata om att dra ut den på en gång. Jag fick panik! Och inne på undersökningen sa hon på en gång att "den där är så lätt jag bedövar nu så drar vi ut den på en gång." Fasen vad jag grät. Men jag lugnade ner mig och bara bestämde mig att jag kan fasen inte dra på detta längre. Vad skönt det är nu! För efter bedövningen hade verkar tog det typ fem sekunder och sen var tanden utdragen. Så skönt. Inte det minsta ont och inte heller ont ikväll när bedövningen släppt. Jag är så nöjd! Att jag äntligen vågade och att det ändå inte var så farligt som jag hela tiden trott! Lilla tanden ligger på köksbänken. Stört. Tydligen skulle man spara den. Tyckte både tandsjuksköterskorna och A "de kan se skitcoola ut" så ja han får väl titta på den då. Sen får vi se vad som händer med den. Tjipp och hej. Nu läggdags men stora V.